Återhämtningsvecka

Vila....

När kroppen och knoppen är en smula överarbetade, kokta, utmattade eller vad man än väljer att kalla det så börjar den först viska lite försiktigt om att sakta ner tempot. Lyssnar vi inte då så kommer den tillbaka med högre röst och tydligare budskap. Det börjar göra ont någonstans, tröttheten kommer smygande, men det kan fortfarande vara lite diffust... 

Kör vi på ändå så kan det säga "PANG" lagom hårt eller jättehårt. Där kan vi nog inte alltid själv välja eller styra längre. Vi får det vi får beroende på vart vi har vår akilleshäl. 

/4965a8ceab2d1bf81b1a3fd0ef610381.jpg

Det är ingen mening att tro att jag eller du är någon övermänniska som klarar allt. "Såna" människor finns inte. Vem som helst kan bli utmattad och det kan verka som om det kommer plötsligt för att vi inte gett oss tid att lyssna och känna efter. 

I efterhand kan vi nästan alltid se de där små varningssignalerna som faktiskt fanns där och kallade på vår uppmärksamhet.

Inte ens jag (skriver jag med ett snett leende) kan skydda mig. Trots att jag ju VET, trots att jag ju jobbar med det här.

Jag är lite som Alfons Åberg - jag ska bara.. 

Jobba lite till. Bara göra det och det. Fixa denna grejen först bara. Behöver du hjälp? Självklart fixar jag! 

Eller så fixar inte jag heller att springa ett maraton ganska ofta? Nä, det gör jag inte. Ingen gör det utan att bli lite lätt utmattad.

Återhämtningen

Det är här det kommer in, det viktiga, återhämtningen. Hur gör man?

Jag sover. Jag stänger av mobilen och går och lägger mig en eller två timmar till på morgonen när sonen åkt till skolan. För i bästa fall så har jag inte bokningar direkt på morgonen. Jag ställer sällan eller aldrig in något som har direkt påverkan av någon annan. Mina egna planer stryker på foten, men vet du, det gör faktiskt ingenting. 

Jag stryker undan onödiga måsten. Jag låter vissa saker vara helt tills jag känner att orken återvänder och släpper tanken på att "jag måste". 

Hela den här veckan har jag försökt vila så mycket jag bara kan. Lite dåligt samvete har jag. Det får vi nog alla kämpa med. Men jag vet t.ex att det är ok att packa upp väskan från helgen som gick nu denna helgen istället. Det är ju inte så att allt ligger och möglar i väskan, den är bara en aning irriterande där den står ouppackad i en hörna... 

För i helgen fick jag en ganska hård varning med röd flagg. Japp, även jag som ju vet... "Men jag har ju så roligt" hjälpte inte. Stopp sa kroppen denna gången och sen kom tröttheten när jag kände efter. 

Det är lika bra att erkänna det för sig själv 

Ibland är man verkligen en superhjälte, men ibland orkar man inte vara det och det är helt OK! 

Vi orkar oerhört mycket mer än vad vi ens anar, men det är bara dumt och onödigt att försätta sig i ytterlägen för ofta. 

Så min plan för den här helgen som är på gång är att vila, chilla, softa, kolla på film, mysa, vara med min fina lilla familj, inte göra mer än nödvändigt, kanske köpa hem mat imorgon kväll osv... Det räcker så, vi behöver inte göra mera.

Vi ska dock iväg på en sak imorgon som kommer ge oss alla i familjen MASSOR av energi och kärlek. Men det kan jag berätta om i ett annat inlägg, en annan dag.

Med dessa ord vill jag önska ALLA en härlig och skön helg!

Var rädda om er och varandra.

Var snäll mot dig själv och alla runt omkring dig.

Sprid ditt leende och kramas ofta!

Livet ska vara gott att leva alla dagar :)

Kramar från Jill

 

26 jan 2018