Dagsljus, promenader och tupplurar

Tidig lördagsmorgon

Vi fick gå upp tidigt och missade sovmorgon idag. Min son skulle följa med sin pappa på jakt och detta är något som är det mest roliga och spännande han vet! Att hänga med ut i skogen, träffa de andra "gubbarna" och jakthundarna, spana, försöka sitta tyst i jakttornet bredvid pappa, fika på medhavda mackor o kaffe.... det är livet på en pinne det! 

Morgonpromenad för mig och valpen

Själv satt jag kvar och njöt en stund av andra koppen kaffe och funderade på ifall vi skulle lägga oss igen eller gå ut på promenad. Jag bestämde mig för att en lugn morgonpromenad skulle va rätt skönt för att piggna till lite. Det känns också att jag behöver frisk luft och dagsljuset för lagring. 

Min lille Sune valp är alltid pigg på att gå ut! Han trippar fram och är supertaggad varenda gång vi kommer ut. Härligt och jag känner att jag blir glad med en gång av hans glädje. 

Vi gick några få minuter innan vi kommer till backen där man kan stå och beundra havet en stund och bara låta det fylla en med vackra upplevelser. Varenda gång, det är ju bara helt fantastiskt hur det kan kännas så.... rofyllt, harmoniskt, vackert och ge sådan frihetskänsla varenda gång. 

Solens strålar strilade genom molnen

Det var så fint när jag såg solens starka strålar strila ner i havet mellan molnen. Ser rätt coolt ut måste jag säga. Jag valde att inte ta med min mobil, för jag vill bara stanna hela tiden och föreviga allt. Knasigt faktiskt. Så jag tänkte att denna promenaden är bildfri, den ska bara upplevas och insupas i verkligeheten. Vi gick ner till första hamnen, hejade på några andra morgontidiga, ett hurtigt par som matchade varann i svart & svart :) spänstade på och sa hej. Alla hejar på varann här. Det gillar jag! 

Nere vid en bänk vid vår fina lilla hamn satte jag mig en stund på en bänk. Sune valp tittade på mig lite och så satte han sig hos mig och vi spanade ut över vattnet som fick en massa små ringar av regnstänk som föll. Men det var så milt och skönt och det gjorde mig ingenting att regnet trillade även på mig. Två svanar gled fram, dök efter mat på botten och några änder gjorde dem sällskap. En bit bort på ett stenparti som stack upp mitt i hamnområdet satt det större sjöfåglar, skarv tror jag de kallas, och skränade lite. Det passade in denna lunga morgon när vattnet annars var helt stilla. 

Vi satt där en stund innan vi gick hem. Jag andades i frisk luft och det kändes så skönt. Nu när jag har min trista järnanemi så verkar det ha satt sig även som andningsbekymmer på mig. Jag har svårt att dra ner luft, torrhostar och det gör lite ont i lungor och luftrör. Jag hoppas det beror på järnbrist, men ska ha koll på att det försvinner. Annars får jag ju prata med astmasköterskan och göra en koll... men det kommer lite senare när jag vet att järnet är påfyllt igen. En sak i taget. 

När löven faller

När jag kämpat mig upp för backen vid cykelvägen så kommer jag in i den lilla mysiga skogen med avenbok. Precis när jag kommit in under lövkronorna börjar de gula löven falla och nästan yra runt omkring mig och Sune. 

/loven-ar-gula-pa-var-cykelvag-okt-2018.jpg

Jag gick där och log för mig själv och tänkte, att fast jag inte mår så jättebra med denna enorma trötthet och annat mindre kul som det fört med sig...så är livet fint och underbart. Det gäller att "stanna upp och lukta på blommorna". En mening kom upp i mitt huvud: "När löven faller". Jag tänkte lite på det och kom på att det var ju Carolas låt som poppade upp. Jag gick hem och säkte upp den på Youtube med texten till, lyssnade i hörlurarna och tårar började rinna. För henne handlar texten om kärleken mellan henne och Gud, för mig kanske jag tänker något liknande men att alltings allt - universum - ser oss och vill vårt bästa i det liv vi lever. Den är stark den låten och jag älskar när en låt berör så. Det gjorde att jag snubblade över fler låtar och slutade med en av de bästa och finaste låtar med videon till som jag tycker är gjord i modern tid. Darins "JA må du leva" https://www.youtube.com/watch?v=zQkraviwwcs&list=RD8sUGMTMybh0&index=39

Man blir så himla glad av den, lyssna själv! Ett annat tips är Lalehs Goliat: https://www.youtube.com/watch?v=2z4WvIxT4w8

 

Den där förmågan att lyfta blicken, se och uppleva

När jag första gången fick känna på hur stressen tömmer och bedövar en så var jag ca 22 år gammal. Jag jobbade som en tok och älskade att vara i farten men så plötsligt sa det stopp. Det var inte så allvarligt och jag var hemma någon vecka. Det fanns inget som kallades att "gå in i väggen" då för många år sen. Det kom lite senare. Den veckan jag var hemma så passade vi svärföräldrarnas hund och jag gick promenader med honom i avenboksskogen runt där vi bodde. Jag hörde fåglarna kvittra och kände doften av skog, löv och regn. Jag minns att jag tänkte att det var så häftigt, för jag visste inte ens om jag tänkt på sånt innan? Men jag gjorde det och tänkte att det måste vara ett tecken på att jag ändå mådde rätt bra, bara det att jag jobbat lite för mycket. Det gick som sagt över, men minnet av fågelkvitter bär jag med mig. 

När jag blev sjuk mer på riktigt, i början av 2007, då tog jag också promenader genom avenboksskogen och en dag kom jag att tänka på det här med fågelkvitter... Jag hade då varit hemma några månader och vintern hade övergått i en underbart vacker och tidig vår. 

Jag tog på mig gympadojjorna och gick ut, jag kom fram till cykelvägen där skogen med alla jättegröna blad hade börjat slå ut. Jag stannade mitt på vägen där, lyssnade, luktade och upplevde allt det vackra. Det var en sån starkt känsla - att få uppleva och höra fågelkvittret. Det var länge sen, minns jag att jag tänkte... Välkommen tillbaka Jill :) 

/loven-ar-gula-okt-2018.jpg

Tupplurarna

Jag har hunnit med 2 tupplurar idag också! Duktiga jag :) En vid lunch och sen en till efter att jag tillsammans med min vän Anette och hennes hund Harry tog en längre promenad vid havet på hela 5,2 km! Jag flåsade lite, men vi tog tid på oss och njöt tillsammans. Sune fick en ny idol och gjorde som Harry - hoppade i havet nere vid stranden! Hyyyy, men det verkade inte bekomma varken Harry eller Sune... Sötingar! Glad för mina totalt 7,2 km idag! Tror bara att det är nyttigt att vara ute mycket och samla kraft trots lite andnöd hahaha! :)

Kontentan av det här inlägget: "Våga stanna upp. Våga känna, lyssna och höra dina egna insikter och längtor! Det är ditt ansvar att göra ditt eget liv rikt på innehåll, men du, det är väl skönt att du kan få bestämma det själv om du tänker efter lite. Eller hur?"

Ha en skön lördagskväll! Snart börjar "Så mycket bättre" och lite gott är inhandlat. Nu ska jag bara tända lite ljus och mysa ner mig i soffan bredvid sonen & valpen. 

// Jill

20 okt 2018