Ett gott liv

Jag tänker inte på mat i detta inlägg...

Ikväll kände jag ett behov av att skriva, men kunde inte komma igång. Så jag gick in här på min blogg och hittade ett inlägg jag börjat skriva på, men inte blev klar med av någon anledning. Jag tar vid där jag slutade och redigerar lite :) Det här blir ett av de där mer personliga inläggen där jag visar mer av mig själv och inte promotar mitt företag. Mitt företag är mitt levebröd så det är inget fel med det enligt mig, men det här blir ett utanför JILA 4 goodlife :)

Att jag väljer att dela med mig av det här nu beror mycket på att jag möter så många andra fina människor i mitt liv som berättar liknande historier, som känner samma som mig, så jag tror det finns ett igenkänningsvärde i inlägget. Lämna gärna en kommentar eller skriv personligt PM till mig om dina egna tankar om du vill.

**************************************************************

I alldeles för många år av mitt liv har jag ägnat mig åt att jobba lite för mycket, att vända ut och in på mig själv lite för mycket, varit lite för mycket snäll emot andra och inte lika snäll emot mig själv, låtit andra säga och göra saker som faktiskt ärligt har sårat mig ganska mycket. 

Varför lever man på i ett sånt liv?

Av gammal vana. Av gamla invanda roller man fått med sig från bardom, uppväxt och sociala "koder" om hur man ska vara, göra och uppföra sig. 

Jag har aldrig tagit så värst stor plats i olika sammanhang. Det har på nåt sätt alltid varit ok att glömma mig, att avboka sent och hitta på saker utan mig, med andra istället om någon roligare än jag plötsligt dök upp. För jag har varit en sån där snäll person som det varit "tryggt" att svika. "Jill blir inte arg, hon förstår"... En fråga: Hur många har fått ett svar när man frågat om man ska bestämma något som lyder ungefär såhär: "Ja vad jag vet nu har jag inget annat inbokat så vi kan ju preliminärboka om det inte dyker upp nåt annat." Annat vaddå har jag tänkt?

Eller är du en av dem som brukar svara andra så? Mig har det hänt många gånger och det känns sådär :/

MEN faktiskt säger jag ett STORT tack till alla i mitt liv som har behandlat mig såhär! En del har gjort det utan att ens tänka på det för jag har alltid tillåtit och aldrig sagt ifrån. Dessa människor kanske inte ens skulle förstå att de sårat mig? Sen finns det några som manipulerat och varit medvetna om den där mikromakten de skaffat sig över sina "offer". Dem lämnar jag helt därhän, för det som har varit är förbi och inte alls någon sanning längre bara för att det hände. 

Den personliga utvecklingen som följt i spåren av det här

Alla sk. motgångar ser jag som utmaningar och lärdomar numera. Fast det svider och gör ont så lär man sig så mycket under hela processen. Främst handlar det om hur jag haft det som privat människa här, inte riktigt lika mycket i mina yrkesroller. Men visst, några mindre roliga händelser finns det där också eftersom jag hunit jobba rätt många år. Men jag har nog varit tuffare i mina olika yrkesroller än privat? :)

Förr eller senare kommer man till vägskäl där ett val ska göras. Insikterna kommer och bitar faller på plats efter hand. 

För ca 2,5 år sedan pratade jag med en mycket klok person som är otroligt inkännande. Den personen sa:" Jill, du är alldeles för snäll mot andra och låter dem utnyttja dig. Du behöver respektera dig själv på ett djupare plan och vara rädd om dig." De där meningarna satte sig. Jag tog dem till mig och förstod verkligen att de var sagda i största omtanke om mig. Uppskattar enormt mycket att jag fick det här till mig.

Det här gäller för så många som jag vet känner samma som mig. Det är abslut inga fel med att vara snäll. Det är en av de finaste egenskaperna jag har själv tycker jag fortfarande. Men avsaknaden av självrespekt gör att gränserna blir luddiga och suddas ut och är du inte tydlig med dina gränser så skrider andra personer över dem med en lätthet och obetänksamhet emot den de kanske inte behandlar så väl. 

De senaste åren har jag genomgått en stor personlig utvecklingsresa med massor av insikter. Fy fasen vad bra det har varit och är! Jag önskar verkligen att alla som känner att de behöver, tar tag i sitt liv och börjar resan mot en framtid där du själv styr just ditt livsskepp.

Jag har mött och lyssnat på många intressanta människor i olika sammanhang som har upplevelser med sig i bagaget som gjort att de har vänt sitt liv till något så mycket bättre. En del har fått hårda smällar en del lite mukare, men det gemensamma är insikterna de kommit fram till. Det verkar dock som att ju tuffare man haft, desto starkare "varför" har man och ett större driv att styra sitt liv i ett bättre riktning. 

Den gemensamma kontentan är att de (inklusive mig själv) tar tillvara på sitt eget liv på ett för dem bättre sätt, gör det man själv tycker om att göra, känner uppskattning för det man har och struntar fullständigt i vad andra tycker. 

Alltså, det här har väl de flesta hört och läst någonstans, men är det så många som förstått att det gäller dem själva också? Har ni lyssnat och förstått att livet är här och nu och inte sen...? Har ni tänkt på att de flesta av oss inte blir 150 år gamla? 

Vad är det som ska till för att du, jag, vi ska förstå allt det här? Vad krävs för dig? Har du ställt dig dessa frågor någon gång?

Människor kommer in i ditt liv av en mening

Vissa människor kommer och går i ens liv. Vi lär oss alltid något av dem som passerar. En del stannar ett kort ögonblick, andra längre och ger avtryck och en del människor vill man inte leva utan. Där är ändå den andra människans fria val viktig att tänka på. Inte helt säkert vill eller kan de stanna, de kan vara påväg mot ett annat håll eller behöva gå sin egen väg av deras privata anledningar. Det är så livet är...

Jag tror på att det finns en mening med att vi möter människor i olika skeenden av livet. När jag började se det som "Spännande" istället för att dirkekt gå i affekt och bli sårad så har mycket i livet förändrats. Mina viktigaste redskap har varit mental träning och att jag lär mig mer och mer om Attraktionslagen. Jag kommer att komma fram till det här om och om igen om hur bra denna attraktionslag är och att det är precis lika självklar som gravitationslagen! Ju mer jag lär mig desto mer enkelt och lättsamt blir mitt liv. Det är helt underbart och så mycket fint händer i mitt liv nu som gör mig lycklig och varm i hjärtat. Något av det bästa att det är helt jag själv som har sett till att ändra på det som behövdes ändra på och själv gjort jobbet. Ju mer jag lär, desto större och bättre självkänsla och kärlek för själva livet känner jag! 

Så min rubrik då... ETT GOTT LIV ... ja, det jag kommit fram till är att ett gott liv det får man "skaffa" till sig själv, det är upp till mig, mitt eget ansvar, min livsuppgift och enligt mig så ska livet njutas massor med mycket kärlek, skratt, härliga upplevelser tillsammans med de man älskar! Ett liiiitet mått tårar får ingå, det är inte hela världen och det går över.

Säger som min son brukar säga: "Efter regn kommer solsken"

Lova mig EN sak: Låt ingen säga till dig att du inte duger som du är, låt ingen få dig att känna dig otillräcklig och låt ingen annan styra över hur du ska leva ditt liv! //Jill

/thqb43469s.jpg

7 feb 2018