Säga hejdå till sitt förflutna på riktigt

Det här kan vara ett av de mest självutlämnande inägg jag någonsin gjort...

Om du inte lyssnat på denna låten och tagit in denna text så gör det först innan du läser vidare... https://www.youtube.com/watch?v=G1wp8wFl2k4

Vi har alla vårt bagage att bära runt på - en del har det ganska lätt en del har otroligt "heavystuff"... 

Grejjen är väl den att det faktiskt inte spelar någon roll egentligen, det är ingen tävlig och ditt bagage kan bara du veta och känna. Du själv vet hur det berört dig och förmodligen påverkar ditt liv även om en del minnen är gamla. 

Vi formas kanske lite mer än vi tror av det vi har fått uppleva och sedan kommer resten av våra liv avgöras av hur vi väljer att ta hand om allt. Men du ska veta, att när som helst, så kan du börja en process av att ändra dina tankar, flytta runt och lätta din last. Det tar olika lång tid för oss och en del, tyvärr måste jag säga, bär omkring på tunga obearbetade känslor och upplevelser ända tills de dör. En del bär omkring på saker som kanske inte är helt överenstämmande med andras upplevelser av vad som hänt, men förvisso är det "sant" för en själv tills man pratar om det och tar hand om det på ett vettigt sätt. Tänk så många saker som upprör helt i onödan och hur skönt det hade varit att reda ut. Men så känns det inte som att vi är fostrade. De flest av oss är otroligt konflikträdda. Sen finns där en massa saker som är självupplevda som aldrig går att förstå, som aldrig kan göras ogjorda och där man farit väldigt illa. 

Mitt eget självupplevda bagage är inte så roligt

Mycket av det jag fått bära med mig sedan jag var ganska liten, från ca 6 års ålder, är inget jag kunde påverka själv och när allt så att säga börjar med döden så kan det bli ganska mycket kaos i det som följer. 

Jag tänker inte alls berätta hela mitt bagage, det är för andra ganska oväsentligt och lite för privat. 

Idag är det viktiga för mig att tänka att det som har hänt bakåt i tiden inte längre är någon sanning som ska definera den jag är idag. Jag har formats väldigt mycket av min bakgrund, men idag har jag plockat fram styrkan och visdomen som också har följt med i allt som varit. 

Det har tagit jättelång tid för mig att bli den starka personen jag är idag. Det har kostat ganska mycket periodvis under min utvecklingsresa, mycket mer än jag ens själv har förstått. Men, och det är viktigt, det har gett mig så enormt mycket positivt och bra för mig själv.

Sången ni lyssnat på med Whitney

För mig står orden för att säga ett definitivt hejdå till mitt förflutna som är "DU" i texten, till allt som hänt, till de människor som valt en annan väg än den med mig i sitt liv, till alla sorger den fört med sig och alla tårar jag har gråtit i vanmakt över att inte kunna göra något mera eftersom jag gett allt jag kunde där jag var där och då. Den står för hejdå till den personen jag var som aldrig var menat att jag skulle vara. "Det bara blev så" och den delen av mig har suddats ut som en text på en sandstrand när vågorna sveper in...

Den står också för att jag nu öppnar så många nya dörrar i mitt liv och framför allt att jag vågar tro på att kärlek, respekt och omtanke är något jag är värd. Det har säkert försökts ge mig innan, men jag har inte haft förmågan att ta emot eftersom jag helt enkelt inte tyckte att jag var värd det. På riktigt har det varit så. Kanske är det svårt att förstå för de som inte haft det som jag, men det här är ett statement för mig att stå här stadigt på jorden i all min kraft och säga lugnt: "Jag är ok precis som jag är. Jag duger, jag är värd, jag finns och jag är viktig i mitt liv. Det är dags på allvar att stå på egna stadiga ben, att vara den jag alltid varit ämnad att vara. 

"Gå din egen väg"

I en dröm för ca 1 år sedan viskades dessa ord i mitt öra. Det var så himla verkligt att jag inte kunde sluta tänka på det... 

Jag kände att det hade jag ju redan gjort ganska länge. Vad menades? Men jag fortsatte lyssna på denna mening, började göra en del förändringar, fick nya insikter som kom till mig under våren, sommaren och en bit in på hösten. Det blev som att sätta check på en efter en annan sak. Det kommer säkert ta ett tag till av förändringar, men jag märker hur jag sakta formar om och fram något alldeles unikt för mig. Det är att ha tillit till att livet vill mig väl, att mina egna tankar och önskingar är viktiga för mig. 

Det jag kan känna starkt är att jag nog aldrig riktigt vågat tro på mig själv och all min kapacitet, trots allt jag faktiskt åstadkommit.

För vem har jag varit "duktig"? 

För vem ville jag bevisa något?

Jag vet inte... men det jag vet är att jag älskar att vara jag numera - på riktigt!

Jag kan med ett lugn se på mitt liv med stolthet. Jag kan känna en sådan enorm tacksamhet över mitt liv här och nu på de flesta plan :) Men - det jag inte kan påverka eller förändra - det släpper jag.

Lever det liv jag mår bra av och tror starkt på det jag gör

En av de viktigaste skillnaderna på nu och då är att jag idag lever ett mycket mer fritt liv. Friheten att bestämma själv och få möjligheten till det med en man som finns där vid min sida. Jag är stark och självständig utan tvekan, klarar mig själv om jag måste, men mitt liv lyfter också av all den kärlek och det stöd jag får. En person som ser mig för den jag är. Han gillar inte alltid allt jag gör, men han har valt att dela sitt liv med mig och jag vet att han tror på mig och på min kapacitet. 

Innan styrdes jag nästan enbart av vad andra tyckte och tänkte om mig. Om gamla outtalade automattankar om hur man bör vara, göra och vara andra till lags. Jag styrdes utav att vara livrädd för vad andra skulle tycka om mig. Det blev nästan det viktigaste att alla skulle tycka om Jill, inte prata skit och tycka illa om... på bekostnad av mig själv, av oförverkligade drömmar och önskningar. Av att alltid sätta mig själv åt sidan och ställa upp för andra. Det var inget jag ens funderade på då både jag själv och andra tog mig förgivet ;) Så knasigt det kan bli då...

Jag brinner för att hjälpa andra må sitt bästa jag på både in och utsidan.

Idag jobbar jag med olika behandlingar, jag jobbar med livsstilsförändringar, jag jobbar med kost och hälsa och jag hjälper andra som vill att starta om, att förverkliga sina drömmar och jag jobbar med att coacha andra till framgångar i sina egna liv. 

Jag har så att säga "hittat hem" i mig själv som den person jag är på alla plan. Jag är stark och stolt över att vara Jill. Hela mitt arbetsliv känns mera som en livsstil. Det kommer fortsätta att utvecklas på många plan, jag kommer fortsätta lägga till och dra ifrån så som det passar och fortsätta följa min magkänsla. 

Jag kommer när tiden är mogen att föreläsa mer. Bjuda på mina erfarenheter både när det gäller att vara förälder till ett barn med en funktionsnedsättning och över hur man kan göra för att leva sitt liv äkta och på egna premisser. Självklart går det ju att boka mig nu också, även om jag kanske inte lagt ut denna tjänst fullt ut ännu :) 

Det jag vill säga till sist...

med det här inlägget är att du aldrig ska ge upp dina drömmar. Aldrig sluta tro på dig själv och din förmåga. Sträck ut din hand, öppna upp dina sinnen och ditt hjärta, våga be om hjälp och våga tro på att livet vill dig väl. 

Livet, det pågår här och nu. Tänk inte alltid för långt fram så att du missar det fina du har omkring dig. 

Jobba inte heller ihjäl dig och lägg inte all din tid på att jobba och missa tiden med familjen och vännerna. Tänk på vad hemskt det skulle vara att titta tillbaka på livet och behöva inse att man spenderade mycket av tiden med att tillgodose andras behov och missa de mjuka delarna i ditt liv. 

Lyssnade du inte på låten innan, så gör det nu och se om den berör dig lika mycket som den gör med mig. Vi är ju alla olika ;)

https://www.youtube.com/watch?v=G1wp8wFl2k4

Kärlek - Omtanke - Respekt! på riktigt kiss

Kram Jill

 

 

24 feb 2018