Sköna söndag

Hemma hos oss innebär söndag nästan alltid att vi startar den med sovmorgon :) Ibland sover vi ändå inte så länge och ibland sover vi till minst 10! Med en tonårsson så funkar det här för oss numera, men det har ju inte alltid varit så...

Det är så skönt att få vara "slowstarters" tillsammans hela familjen åtminstonde på söndagar. Det första som görs är att kaffebryggaren laddas och sätts igång, ljuvlig kaffedoft sprider sig i huset och sen går morgonprogrammen på tv:n medans alla sakta vaknar till liv. Vi gör frukost och äter vid soffan för det mesta utom när jag får ett ryck och dukar upp lite mer smarrigt ibland vid köksbordet. Annars tar vi våra små frukostbrickor och sätter oss tillrätta mjukt och skönt i soffan. 

/tumblr_ne1i3smcbg1rqak9yo1_500.jpg

Visst är det skönt med långsamma morgonrutiner, med att få bara vara och slippa rusa iväg på en massa i alla fall en dag i veckan? 

Jag läser så många artiklar och inlägg nu om stressade barn och ungdomar och tänker att det kanske inte är så konstigt? Redan från mycket ung ålder så är det diverse idrottscuper mm förlagda både lördag och söndag och det innebär oftast att man ska upp och iväg tidigt på morgonen, vara iväg hela dagen och sen hem igen. Idrott är jättebra på så många sätt och nu är jag tradig när jag kommer med det lilla ordet MEN ... kanske det skulle vara bra att inte ha var och varannan helg uppbokad med turneringar mm och sen även 2-3 kvällar i veckan på vardagarna? Kanske skulle både barnen och barnens föräldrar må bättre om det inte var sådan press att åka iväg så ofta? Att kanske få gosa tillsammans och gå i pyjamas minst halva söndagen hade nog gjort gott på flera sätt. 

/pajamas-all-day-quote-1.jpg

Ibland möter jag föräldrar som är rätt uppgivna, som känner en sån stress och press eftersom alla andra föräldrar verkar orka hänga på allt på helgerna. Men barnen själva då? Orkar de egentligen då? En del föräldrar jobbar på helgerna och en del är ensamstående. Det är minsann ingen lätt kombo och jag vet att det är ganska många som inte mår riktigt bra i det här, men vågar inte säga något till någon för de är rädda att bli klassade som en dålig förälder. Den här konstiga pressen man nog oftast omedvetet sätter på andra i sin omgivning...

Det finns eldsjälar och de som verkligen brinner för sporten och allt omkring, men även dessa måste nog stanna till lite och fråga sig själv för vilken de egentligen spinner loss så mycket? Ett barn kan inte själv avgöra var gränsen ska gå. Ett barn har ju roligt när de får göra det som är roligt, men risken finns att de brinner av och stressen kommer och med det en orimlig press på att prestera och tävla, vinna och lyckas. Det blir viktigt att få alla hejarop, att tävla, att prestera och vinna. Kanske glömmer man just det här med att ha kul på mer än ett sätt? Vanlig lek, vila sig och lyssna när mamma eller pappa läser en saga, bygga lego, rita, måla, lyssna på musik och stimulera flera sinnen och ibland faktiskt inte göra någonting. När hinner man det? 

När jag träffar människor är oftast standardkommentaren till i princip allt: "Jag har inte tid". Jag köper inte detta resonemang. Vi har alla lika många timmar om dygnet, men vi väljer hur vi prioriterar dem. Jag tror det är så att man inte ens stannat upp och tänkt till. Man bara springer runt och stressar med allt, detta sprider sig till barnen och egentligen handlar det om att man saknar struktur, man har inte tittat på upplägget i sitt eget liv. Vad är viktigt, vad är mindre viktigt? Är det viktigaste vad andra ser? Eller hur man själv och barnen mår? Det kan låta en aning hårt nu, men det är faktiskt vuxnas ansvar att se till att sina egna barn mår bra och inte drabbas av stress och oro där vi kan undvika den. 

Det är ingen tävling! Den enda som kan sätta stopp för den här helgstressen och i viss mån vardagsstressen är du själv. Det duger så gott åt barn att vara med sina föräldrar när de är små. Ut tillsammans och sparka boll, gå en skogspromenad med fikakorg, hoppa på stenar och stockar, cykla en runda och mata ankorna eller fåren. Frisk luft, rörelse och få vara tillsammans med sin familj slår det mesta om du frågar vad folk vill ha mer tid för. Ändå är det sedan samma människor som kör runt som galningar med sina barn på 2-3 aktiviteter i veckan och lämnar och hämtar dem, stressar, slänger i sig lite snabbmat och pustar inför varandra. Kom igen...visst låter det lite knasigt och galet? 

Jag dömer ingen, vi har alla våra egna val, MEN se till att det är era egna val som ni och barnen mår bra av även själsligt. Ni kommer märka att stressen lägger sig, ni kommer få lugn och ro i själen och skratta mycket tillsammans. Det kan aldrig vara fel att ge er själva och era barn ett sånt härligt liv. Det behöver dessutom inte kosta en enda extra krona då vi har allemansrätt och får röra oss helt fritt i detta underbara land. 

KÄRLEK OMTANKE RESPEKT på en skön söndag :)

//Jill

9 okt 2016