Styrkan inom oss alla

Reflektioner 

Jag har funderat. Jag har reflekterat och har lite tankar jag vill bolla vidare till er som läser min blogg. 

När jag skriver mina inlägg så är det aldrig av en enskild historia eller tänkt som pekpinnar. Jag vill väcka tankar och känslor hos den som läser. Jag bryr mig om och vill erbjuda verktyg ibland, roa ibland, få er att tänka och känna efter, peppa att ta tag i saker. 

Jag arbetar främst med friskvård, att vårda det friska, underhåll och tips på att stärka sig själv och andra. Mestadels gör jag det via mina behandlingar, men även med en del coachsamtal och som här i bloggen när andan faller på och jag får lust att dela med mig av något.

Allt för ofta möter jag personer som mår dåligt av stressrelaterade symptom 

Sömnbesvär, ofokuserade, överkänsliga, hjärtan som skenar, ångest, värk, oro, migrän, hormonrubbningar osv....

Jag lyssnar noga och uppmärksamt. Jag förstår och jag har själv varit i samma läge med flera symptom. Anledningarna för oss skiftar, men det finns också mycket vi har gemensamt.

Det är om det här gemensamma som jag vill skriva lite. 

Vi matas direkt som små med hur allt "ska" vara

Tänk om vi redan från början i våra liv är felmatade med hur saker och ting ska vara och hur allt "ska" fungera?

Vi intalas med att vi ska jobba hårt, det ska vara motstånd och vi ska kämpa för att nå någonstans i livet. "Hårt arbete lönar sig!" säger man till sig själv och alla runt omkring och klappar sig själv på axeln.

Vi ser mycket av vår vardag som något vi måste ta oss igenom, som inte är så roligt men nödvändigt för att.... ja för att vad? 

Tänk om det är så att vi ska fokusera mycket mer på att göra det vi tycker om att göra?

Tänk om det är meningen att livet ska kännas lätt och att det inte ska finnas något motstånd?

Tänk om det inte är meningen att livet ska vara en kamp?

Känns det märkligt att ta in? 

Vad består din och min vardag av?

Det kanske är lite olika vad våra vardagar består av, men mycket är ändå lika för att det ska funka.

- Jobb i någon form.

- Handla mat, hygienartiklar, kläder - inköp av olika slag.

- Städa och hålla i ordning i hemmet.

- Tvätta och allmän klädvård.

- Betala räkningar, hushållsekonomi.

- Äta, sova, andas (ja ni vet de där som en del kallar det enda vi måste?)

Det här är väl ändå basic, saker som vi alla måste göra. Lägg ingen stress här, för det här gör alla mer eller mindre. Det "bara är så" :)

Tilläggen

Sen kommer olikheterna, tilläggen vi lägger på vår vardag. Har du någon gång skrivit upp alla dina tillägg och ställt dig frågan varför du har de tillägg du har? 

Nu tänker inte jag att ex.vis barn är ett tillägg så ni vet det :) Men kanske en del av de tillägg ni har kring barnen ska komma med på listan? 

Prova att göra en enkel lista med dina tillägg och bakom varje tillägg så skriver du varör du gör detta tillägg och om du tycker om att göra tillägget eller om det känns jobbigt och ett trist "måste". 

Sortera i tilläggen

Flera av er har säkert i något sammanhang hört de där som pratar om att det knappast finns några "måsten", utan det är sånt vi själva skapar upp. Sant på ett sätt, men inte lika enkelt att stryka en massa bara för det. 

Jag kallar "måsten" för tillägg istället och det gör jag för att jag inte tror att tillägg är ett lika laddat ord. För att tilläggen är något vi många gånger väljer själva att göra, bara det att ibland har vi så många tillägg att vi glömt varför vi ens la till ett tillägg. (sen tycker jag att det blir en smula komiskt och fnissigt när man säger och läser mina rader om tillägg). 

För att komma vidare i att synliggöra, sortera, ev stryka en del tillägg så behöver du skriva ner dem för att se vad det är för tillägg du har i ditt liv. 

Så den där listan... läs varje tillägg, fundera kring det och väg av om det är något du ska ha kvar eller kanske göra dig av med = stryka. 

Skuldbeläggning och osynliga krav?

Anledningen till att jag ens tar upp det här är för att vi är så många som har lagt till en massa tillägg i våra liv, men vi har absolut ingen aning om VARFÖR vi gör det och om sanningen ska fram så kanske det är så att det du en gång tyckte var roligt med tillägget, faktiskt idag inte är så roligt längre? Det kanske mest suger energi av dig och i ärlighetens namn har du bara fortsatt i många år på ren automatik med det du gjort utan att du egentligen vill det. Det ger dig ingen energi, du gör det på rutin och du vet inte ens varför... Vad känner du när du läser det? 

Ska sanningen fram så vet du kanske att flera av dina egna personliga tillägg får dig att må dåligt? Du får nästan lite ångest och panik för att det känns som att du egentligen inte vill, men du "måste", för att ställa upp, för att ingen annan vill göra det, för att det alltid varit du och för att andra förväntar sig att du ska göra det, det är tillägget som liksom bara hamnade på dig.

Sen har vi allt kring våra barn eller för våra gamla föräldrar... suck, detta är så tungt så vi knappt ens vill tänka på de tilläggen. Eller hur? 

Gå vidare med energiglaset

/exempel-energiglaset-.jpg

Att göra en variant av energiglaset ger en tydlig bild för dig om vad som ger energi resp. tar energi. Här lättar jag lite på ev. ångest inför det här med barnen och gamla föräldrar. Vissa saker behöver vi göra för våra barn och gamla föräldrar. Det är inget fel att hjälpa varandra, utan tvärtom kan dessa saker hamna både på ger och tar. Vi behöver bli medvetna så vi kan ha en balans.

Sen några andra exempel på tillägg som man behöver fundera lite på: Du kör ditt barn till och från träningar 3-4 dagar i veckan. Har du mer än ett barn att köra blir det snurrigt! Kör du och partnern var sin bil med varsitt barn i för att fixa? Ställ dig frågor som:

- Behöver mitt barn/mina barn ha så många aktiviteter varje vecka?

-För vems skull har de så många aktiviteter?

- Är de ofta trötta?

- Längtar de ibland hem och vill bara vara hemma, meeen de ska ju på fotbollsträningen ikväll så hej hopp i med en Billys panpizza i farten och iväg? "Det är ju kul när de väl är där". 

- När äter ni som familj lagad mat ihop på vardagskvällarna? Lagar ni iså fall "riktig" mat, eller blir det hel/halvfabrikat eller hämtmat?

- Är du någon gång trött på att landa snabbt hemma och sen iväg? Stupar du i sängen utan att ens ha hunnit prata med din familj och vet du hur deras dag har varit? Hur de mår? 

- Umgås och pratar du mer med de andra föräldrarna som lever samma liv som dig med köranden, än vad du pratar med dina egna barn och partner?

- När städar, tvättar, handlar du? Eller har du städhjälp, snälla föräldrar som hjälper till och har du matkasse för hemleverans? 

- Hur känns det inom dig när du läser dessa frågor? Vågar du tänka och känna efter, eller vill du bara blunda och stänga igen direkt nu?

Det här är något jag brukar använda mig av själv, men också för mina kunder som kört fast eller de jag pratar med angående att starta samarbete med mig. Framför allt alla som har som ett automatsvar "Jag har inte tid". 

Tid är något av det mest rättvisa vi alla har gemensamt

En del tycker det är provocerande att få information om att det här med tid är det mest rättvisa vi har gemensamt i livet. För vi har alla 24 timmar per dygn!

Att inte ha tid är en kass ursäkt. Säg hellre att du inte vill, det intresserar dig inte eller är inte alls viktigt för dig.

Det handlar om prioriteringar du själv gör, inget annat. Är det inte viktigt för dig så gör det inte. Är det viktigt för dig så ser du till att frigöra tid för att göra det som är viktigt. Det är ju här vi hänger upp oss. 

Det handlar inte om att vi ska bli stora EGON nu, för den som läser och känner att den tanken dök upp. Ordet "Egot" är en stor orsak till vår skuld och skam och ständigt dåliga samvete. För det anses ofta fult att ens tänka på sig själv och framför allt får du inte sätta dina egna behov först, utan du sätter dem sist. Punkt! För det är ofta undermeningen i hur vi redan från början lärt oss när vi var små. Jag tänker inte skriva i genusform nu, även om viss forskning visar på tydliga skillnader. Jag är ingen forskare så jag skriver bara utifrån min egen uppfattning och mina egna tankar och det jag tagit till mig i lärdomar. Jag pratar mest med kvinnor, men jag vet att många män upplever liknande så det är mer från person till person. 

Jag skulle kunna räkna upp en massa saker

Det här inlägget skulle kunna bli en mil långt. För det är så många olika tillägg vi har och så mycket som sedan blir utfallet av dessa. En del helt ok, men många som ställer till det och faktiskt blir till riktiga kaossituationer.

- Du tar stopp på jobbet. För du vet inte varför du jobbar med det du gör, du går bara dit och gör det du ska för att få ut en lön så du kan.... och grejjen är att du inte ens tycker att det är det minsta roligt, du gillar inte en hel del av dina kollegor och chefen är kass! 

- Dina barn är trötta, det uppstår konflikter mm mm du vet själv.

- Din gamla mamma ringer stup i kvarten, du slutar svara för du orkar inte mera nu!

- Ditt förhållande går på rutin och du minns inte när ni hade kul ensamma på riktigt. Du vet inte om ni kramats eller ens pussats denna vecka? Här finns många ledsamma utgångar här med både den ena efter den andra egna lösningen, men jag lämnar dem oskrivna så ingen blir ledsen eller känner sig extra träffad för att de kanske just nu upplever en kris.

Så vad är viktigt för Dig?

Hur vill du må? Hur vill du leva? Vad vill du göra? Vad vill du jobba med? Vad vill du göra på din fritid? 

Det vet du kanske inte? Kan mitt inlägg hjälpa dig lite? Orkar du ens ta tag i det?

Vad händer om du inte tar tag i ditt liv? Ingenting särskilt, du fortsätter som du brukar. Det kan ta stopp, men kanske inte? Vill du chansa om du ändå känner att det väckte en massa känslor inom dig av att läsa mitt inlägg? Kanske chansar du ett tag till? 

Så igen: 

Tänk om det är så att vi ska fokusera mycket mer på att göra det vi tycker om att göra?

Tänk om det är meningen att livet ska kännas lätt och att det inte ska finnas något motstånd?

Tänk om det inte är meningen att livet ska vara en kamp?

Förstår ni vad jag vill åt? Att ni ska STANNA upp, TÄNKA efter och KÄNNA efter i hjärtat.

Ditt val, ditt ansvar, dina beslut

Nä nu...räcker det väl? Sanninen är så krass ibland. Det är dina val som avgör hur du mår och även ditt eget ansvar när allt drivs till sin spets. Så därför är det viktigt att stanna, tänka och känna så besluten kommer inifrån dig själv.

Du kanske inte vet eller vågar tro, men du har denna styrkan och tillgången inom dig. Allt du behöver finns redan inom dig. Vi har bara aldrig fått lära oss det i skolan eller någon annanstans att "Du är den viktigaste personen i Ditt liv!" 

Vi bygger inte självkänsla och självförtroende i skolorna och tyvärr inte så mycket i hemmen heller eftersom vi inte anser oss ha tiden till det. Vi kanske inte ens tror vi har kunskaperna till det eller ens förstår att det är så viktigt och värdefullt för oss själva och för de vi älskar allra mest -vår egen familj.

Hämta hem dig själv

Ge dig själv en ärlig chans att leva det liv du själv vill och prata med din partner, barn, anhöriga, vänner - ja alla som betyder något för dig. Kan vi hjälpas åt? Kan vi skapa våra drömliv tillsammans? 

Du har styrkan och kraften att göra det om du bara vågar TRO PÅ DIG SJÄLV!

Kramar från den reflekterande terapeuten Jill

24 okt 2018